Justin Case
” ”Intressant”, sa Peter sakta. ”Jag har naturligtvis tänkt en hel del på ödesbestämmelse, fast kanske inte exakt på det sätt som du menar. Ibland får jag en känsla av att något som jag minns faktiskt inte har inträffat än, men jag är inte säker på om det trots allt ändå har inträffat och jag bara har glömt bort det.”
Han gjorde en grimas.
”Jag menar bara, att om vi accepterar att universum är cylindriskt och att all energi till slut förenar sig med sig själv, då kanske också våra tankar glider runt utanpå cylindern och upprepas i det oändliga.” Tanken verkade liva upp honom. ”Det skulle kunna betyda att en tanke faktiskt har hänt – alltså inträffat någon annanstans i universum – längs utsidan av cylindern, men inte kan hänföras till just mig som individ. Eller inte än, i vilket fall som helst.” ”
- kap. 11, sid. 42.
