Citatbomb

Citat ur Du & Du & Du av Per Nilsson:

”Fråga: Vem säger att utseende inte är viktigt?
Svar: De fula.
De fula och de duktiga säger att utseende inte spelar någon roll. […] De som i verkligheten får nöja sej med kutryggiga och finniga glasögonormar, magra och bleka killar med bra betyg som kan en massa fina ord och har en massa teorier, men inte ett enda hårstrå på bröstet.
De vackra får de vackra de fula får de fula. Så är det.
Och de fula har bestämt: Utseende är inget viktigt. Det inre är viktigare än det yttre. Och storleken spelar ingen roll.
Ha, ni skulle bara veta, systrar!”
- kap. Zarah, sid. 17.

”- Katter kanske också vet att de ska dö. Katter kanske också har en religion. Det finns kanske kattjesus och kattgud.
– Katter skulle inte hålla på och slicka sej i röven hela tiden om de vore religiösa, säger Nils med ett flin.”
- kap. Nils, sid. 39.

”- Jo, jag drömde att jag hade en tvillingsyster. En flicka som var min spegelbild. Jag drömde om allt vi gjorde tillsammans, och när jag vaknade saknade jag henne. Jag saknade henne så mycket att det gjorde ont. Jag saknade henne så att jag frös. Jag ville inte vakna ur min dröm. Och jag stod framför spegeln varenda dag, och det jag såg i spegeln var inte en bild av mej själv, det jag såg var min försvunna syster.”
- kap. Zarah, sid. 57.

”Fråga: Vad är en Man?
Svar: En luden varelse
som alltid har rätt,
som alltid vill tävla,
som vill vinna,
som vill slåss,
som vet bäst,
som kan mest,
som vill bestämma,
som vill styra,
som slutat växa,
som slutat lära något nytt,
som inte längre blir nyfiken och
som har svar på alla frågor.”
- kap. Nils, sid. 63.

”Även om man inte vill bli vuxenförvuxen så måste man ju lämna det trygga fågelboet någon gång. Prova vingarna. Kasta sej ut i världen. Se något nytt, lära något nytt.”
- kap. Nils, sid. 64.

”Då var jag en annan, tänkte Nils. Då levde jag ett annat liv. Då var jag fullt upptagen av att leva. Leva och drömma och krocka med verkligheten, om och om igen.”
- kap. Nils, sid. 111

”Han känner sitt hjärtas slag. Han tänker: Nu kysser luftens syre mitt blod. Puss puss. Nu pulserar blodet i min kropp, nu lever jag. Nere i jorden bor de som inte längre andas. Där ska jag också bo en gång.
Vad finns det att vara rädd för? tänker Nils.
Nu lever vi. Sedan är vi döda. Vad finns det att frukta?”
- kap. Nils, sid. 111-112.

”Under honom jorden. Han känner jordens tunga kyla mot ryggen.
Hela den tunga jorden under honom. Han kan känna hur den drar:
Ja, jag ska komma till dej, viskar han. Men inte nu, inte ännu.
Jorden drar, jorden kallar, den svarta tunga joden där nere. Ja, jag kommer. Men inte ännu. Först ska jag leva.
Tack, om jag får. Av nåd, tack. Ge mej livstid, tack.
Jag har ju precis lärt mej: Det finns inget att vara rädd för. Livet är ett vackert och spännande äventyr.”
- kap. Nils, sid. 112.

”Brukade du inte fantisera om att bli tokig? Om att bli lite lagom tokig?
Jo, det är sant. Lagom tokig ville jag bli. Inte helgalen, inte en sån som sitter i madresserad cell och smörjer in sej själv i sin avföring, inte en sån som stänger in sej i sej själv och stänger omvärlden ute. Nej, lagom tokig ville jag vara.
Varför ville du det?
Jag vet inte. För att bli omhändertagen väl, för att slippa ta något som helst ansvar för mej själv. Ha en säng plats på ett Hem eller ett Dårhus och bli klädd i ljusa kläder. Med milda människor omkring mej och andra lagomtokiga.
Men det var något mer, va?
Ja. Jo. Där på Hemmet skulle jag skapa genial dårkonst. Skriva en roman eller en diktsamling. Måla. Skapa mästerverk på väggarna med blyertsstift instuckna under naglarna. En Wölfli, en Hill, en Munch, en Hermelin, en Dostojevskij, en …
Pubertala pojkdrömmar, eller hur?
Jo, jovisst. Pubertala pojkdrömmar.”
- kap. Nils, sid. 171.

”Skogen är stor nog för att gå vilse i, om man verkligen försöker och om man väljer att inte följa de markerade spåren, men den är knappast tillräckligt stor för att man ska förbli vilse. Om du fortsätter gå hittar du förr eller senare hem.”
- kap. Zarah, sid. 189.

”Hon känner inte igen honom, men hon vet vem han är: Min spegelbror, tänker hon. Du kom till slut. Du var en bror och inte en syster. Det gör ingenting. Det är bra.”
- kap. Zarah och Nils, sid. 248.

”Finns det inga vanliga människor? tänker Zarah. Allvarligt talat: Finns det inga normala människor?
Människor som bara är intresserade av sitt utseende och sina kläder och av att tjäna pengar och av att supa sej fulla till helgen. Och sex.
Människor som är lika enkla och normala inuti som de ser ut att vara på utsidan. Finns det några såna?”
- kap. Anon, Zarah och Nils, sid. 263.

”Och gräset är grönt och himlen är blå och molnen som seglar förbi där uppe är ulliga och det är sommarens första dag och barnen leker och på en bänk sitter en ensam kvinna och läser en bok.
– Får man det? mumlar Nils för sej själv. Får man vara lycklig? I den här världen, i den här tiden. Allt det onda som finns, alla hot och alla orättvisor. All kamp som borde föras. Får man vara lycklig då?
Nils, du tänker för mycket.
Alla svar kan du inte få.
Jag vet jag vet.”
- kap. Anon, Zarah och Nils, sid. 267.