Citatbomb

Citat ur Det här är allt; Cordelia Kenns kuddbok av Aidan Chambers:

”Jag har alltid behövt lång tid för att lära mig vissa saker här i livet. I synnerhet om det handlar om mig själv. Eller ska jag kanske säga ”mina” själv? För faktum är att jag aldrig, inte ens som liten flicka, känt mig som bara ett jag, bara som en person. Jag har alltid känt att jag är betydligt fler än så. Vi har till exempel mitt skämtsamma jag och mitt sura och tjuriga jag och mitt fräcka och snuskiga jag. Vi har mitt besserwisser-jag och mitt blyga viol-jag som aldrig kan fatta minsta beslut. Mitt stökiga kläder-över-hela-rummet-jag och mitt maniskt pedantiska jag, som vill ha rummet minimalistiskt och Zen-stylat in till n-te graden. Mitt självsäkra, övermodiga jag och mitt ödmjuka, förståndiga och bra-lyssnare-jag. Mitt självgoda jag och mitt elaka beräknande jag, mitt fladdriga jag och mitt sentimentala jag. Där finns jag som jag gillar och jag som jag ogillar. Där finns mitt lilla-flick-jag som gillar att leka tramsiga lekar och där finns mitt gammel-gumma-jag som är övertygad om att jag är närmare åttio och på gränsen till senil. […]
Vilket av mina jag som för tillfället visar upp sig och tar kommandot beror på var jag befinner mig, vem jag är tillsammans med, situationen som sådan och vilket humör jag är på.
Är du likadan, eller är det bara jag som är sådan?”
- kap. Bok ett Den röda kuddboxen, sid. 13.

”Visste du förresten att engelskans ”pencil” är besläktat med det latinska ordet för ”liten penis”? Kan inte låta bli att tänka på det varje gång jag använder en. Penna, alltså.”
- kap. Bok ett Den röda kuddboxen, sid. 15.

”Och visst kan man väl älska en plats? Har du upptäckt det än? Vilken plats är din, undrar jag, var finns ditt landskap, ditt självklara hem på jorden?”
- kap. Bok ett Den röda kuddboxen, sid. 21.

”Har du tänkt på att pojkar aldrig kan hålla fingrarna stilla? Män håller inte på så. Är det ett tecken på att en pojke blivit man när han slutar fladdra med fingrarna?”
- kap. Bok ett Den röda kuddboxen, sid. 62.

”Jag vill skriva på ett sätt så att det skrivna är jag – är mitt egentliga jag.
Jag vill skriva så att det jag skriver och sättet jag skriver på är jag, genom valet av ord och ordföljd, genom sättet jag kombinerar orden, grupperar dem, arrangerar dem, orkestrerar dem. För mig är ord både – lika mycket – innehåll som musik.”
- kap. Bok ett Den röda kuddboxen, sid. 86.

”Det finns inget som ord. Jag vill leva med dem, jag vill leva genom dem, jag vill leva för dem. Jag vill leva i dem. Och jag vill ge dem liv och skapa liv med dem. Jag vill forma och omforma världen med dem.”
- kap. Bok ett Den röda kuddboxen, sid. 87.

”Jag skulle inte beskriva mig själv som särskilt tävlingsinriktad. Men kvinnor konkurrerar sinsemellan, vare sig vi tycker om det eller ej. Särskilt när vi blir svartsjuka eller känner oss svikna. Stämmer inte det?”
- kap. BOK TVÅ ur den Gröna Kuddboxen, sid. 231.

”Och så anklagade jag mig själv, ännu en av de där ödesdigra förmågor vi kvinnor har – att omedelbart ta på oss skulden för allt som går snett och inte lägga den på mannen vi älskar.”
- kap. BOK TVÅ ur den Gröna Kuddboxen, sid. 431.

”Varför? Jag avskyr att inte förstå mig själv. Om jag kunde skulle jag vilja vara medveten om varenda liten sak som händer mig varje sekund varje dag och veta och förstå varför det skedde, varför jag gjorde som jag gjorde, varför jag sa som jag sa. Jag vill veta precis allt om mitt liv. Finns det liv, är man vid liv, om man inte är medveten om det? Vad är livet annat än att veta? Vetskap är livet.”
- kap. Ogjort, sid. 97.

”[…] Innan man varit tillsammans med en person dygnet runt, utan att slippa ifrån varandra, kan man inte säga att man verkligen känner henne eller honom. Man måste få se människors smutsiga underkläder och deras sämsta sidor för att veta om man verkligen älskar dem.”
- kap. Kaffesurr nr två, sid. 160.

”Vad är det med de förbannade tonåren, den förbannade puberteten (pubertet – vilket vidrigt ord det är, som får en att vilja bråka med sin pappa och såra honom och vara elak mot honom och försöka reta upp honom? Och inte bara sin pappa, utan vuxna i allmänhet? Men i synnerhet de som har ansvaret för en. Har det något att göra med att man ska frigöra sig? ”Finns sig själv.” Bli självständig. Finns det bara ett sätt att frigöra sig? […]
De vill att vi ska vara självständiga men vill inte att vi ska vara självständiga. Precis som att vi vill och inte vill frigöra oss. Varför handlar livet så ofta om att vilja något och inte vilja det på samma gång? Jag vill bli vuxen, men ibland skrämmer det mig så mycket att jag inte vill det. Jag vill vara kär i Will, men ibland önskar jag att jag inte behövde tänka på honom hela tiden. Jag vill skriva poesi, men på samma gång vill jag inte det eftersom jag vet att det är mer sannolikt att jag misslyckas än att jag lyckas. Är allting ett enda ja-nej. Är vi bara några djävla datorer som bara kan vara djävla 0 eller djävla 1, djävla plus eller djävla minus, djävla positivt eller djävla negativt? Är vi bara några djävla förprogrammerade djävla maskiner? Är vi bara djävla biologi och inget annat, ingen egen djävla fri vilja? Och varför säger jag djävla hela djävla tiden. Det brukar jag aldrig göra. Det är en så djävla löjlig djävla dum djävla urvattnad svordom, och jag hatar grabbigt djävla svärande hur som djävla helst. Det är så djävla obildat.”
- kap. Mrs. B lägger sig i, sid. 167-168.

”Skriver jag för ett framtida jag, ett jag som kommer att finnas när jag är mycket äldre och har börjat glömma och behöver påminnas om hur jag en gång var? Ja, troligen. Men det räcker inte. För det känns som om jag skriver till någon och för någon som finns här just nu. Kanske det jag som skriver, skriver till och skriver för ett eller flera av mina andra jag. Kanske är det mina andra jag som är mina läsare.
En annan sak: kanske är jaget som skriver inte alltid samma jag, utan kan vara vilket som helst av alla mina andra jag? Det skulle förklara varför mina texter inte alltid har samma stil, inte alltid liknar varandra i sättet jag uttrycker mig på eller i det jag skriver om.
Jaget som skriver är det jag som har något som det behöver få fram just då, och jaget det skriver för är det jag som behöver läsa det.
Det måste vara mitt sätt att berätta för mig själv om mig själv.
Det måste vara så jag lär känna mig själv.
Det måste vara därför skrivandet är så viktigt för mig. Och mina dikter är allra viktigast, eftersom de berättar mer om mig själv än något annat. De är det bästa sätt jag har för att berätta för mig själv, inte bara om mig själv utan om alltid.”
- kap. Vem skriver jag för?, sid. 216.

”Practical jokes. De som ägnar sig åt sådant är människor som är så misslyckade att deras enda sätt att få tillfredsställelse och känna sig duktiga är genom att förnedra andra, som inte har en chans att undkomma eftersom de inte vet något om skämtet förrän det utförts. Förresten är practical jokes inte alls något skämt. Det är en form av mobbning och följaktligen en form av övergrepp.”
- kap. Tråkiga saker, sid. 250.

”Hur lätt det är för oss, när vi är unga, att i tilltrasslade lägen håna de vuxna som bryr sig om oss. Hur frestande det är för oss att såra dem mest som älskar oss mest. Det sägs att vi gör det för att vi är biologiskt programmerade att ta reda på var gränserna går, eller hur obegränsad kärleken till oss är. Vi gör det för att vi ska kunna bli oberoende och vuxna. Vi gör det när vi är unga eftersom vi genom att bete oss extremt kan ta reda på vilken kraft och vilken effekt våra känslor och handlingar har på andra. Men den kunskapen gör inte vårt dumma agerande mindre dumt.”
- kap. 2, sid. 444.

”Det finns tillfällen då man inte vet vem man är. Det finns tillfällen då man inte vill veta vem man är. Det finns tillfällen då man vill vara något som man aldrig tidigare tillåtit sig att vara.”
- kap. 15, sid. 510.

” ”Du har inget att tacka mig för. Kärleken är inte någon gåva, den är ett tillstånd. Den finns där eller så gör den det inte. Den är vad den är. Den existerar bara på grund av personen man älskar. Den älskade kan acceptera den eller avvisa den. Min kärlek till dig är en del av mitt liv. Du kan ta emot den eller avstå från den. Det valet är ditt.” ”
- kap. 20, sid. 545.

”När jag har läst en bok som jag verkligen tycker om, en bok som är viktig, då känns det som om den är min. Själva boken, menar jag, just det exemplar som jag läst. Det är som om jag trängde in i sidorna, med alla mina tankar och känslor, medan jag läser dem, så att just den boken, när jag är klar, innehåller hela min läsning.”
- kap. Böcker/Books, sid. 587.

”Jag blir nostalgisk när jag tänker på hur jag var när jag precis hade börjat skolan och var nyfiken på allt. Ibland kan jag till och med bli avundsjuk på det små barnen.”
- kap. Förändringar/Changes, sid. 594.

”Lycka, enligt mig, är vad man känner när ens liv är som det ska vara. Av vilket följer att man är olycklig när ens liv inte är som det borde vara. När man är olycklig kan man bli deprimerad. Depression är vad som inträffar när man överdriver de aspekter av ens liv som gör en olycklig och glömmer de andra, de som inte gör det.”
- kap. Depression & Detox/Depression & Detox, sid. 605.

”Folk som är kära är det mest komiska som finns, eftersom de beter sig så fånigt, men inte själva kan se det just då. Händelser måste vara laddade med starka känslor för att bli komiska efteråt. I själva verket tror jag att det är en av de viktigaste sakerna som finna att säga om humor. I sin mest djupsinniga och mest roande form har den sitt ursprung i starka känslor, även om känslorna och humorn inte överensstämmer i tid. Ju djupare känslor, desto mer humor.”
- kap. Humor & Skrattt/Humour & Laughter, sid. 640.

” ”Bara ord! Vi älskar dem så mycket, både du och jag. Men när det verkligen gäller sviker de oss. För det finns sanningar bortom orden. Det vi pratar om – den kärlek vi känner för varandra, meditationen, Tystnaden – i synnerhet Tystnaden – allt det ligger bortom orden.” ”
- kap. Meditation/Meditation, sid. 667.

”Poesi är musik för tanken.
Av någon anledning som jag inte förstår är poesin min enda kallelse.
Jag önskar jag kunde skriva bra.
Men jag tröstar mig med mr. G.K. Chestertons (1874-1939) ord: om något är värt att göras, är det värt att göras dåligt.”
- kap. Poesi/Poetry, sid. 686.

”Att tillgodogöra sig kunskap är något av det mest erotiska som finns här i livet, tycker jag. Och allra mest erotiskt är det med hemlig kunskap. (Jag måste erkänna att jag ibland känt så när Julie undervisat mig i meditation.) Det betyder inte att det slutar med att man har sex. Inte alls. Det betyder att man känner samma slags upphetsning för det man lär sig som man känner för sex. Inte ett orgasmiskt vrål och utlösande sprut, utan ett slags sjudande erotisk njutning.”
- kap. Lärare/Teachers, sid. 711.

”Jag skriver för att läsa om det liv jag annars inte kan leva.”
- kap. Skriva/Writing, sid. 728.

”Vad lätt det är att glömma vad som håller oss levande, vad det är som hjälper oss när vi är nere. Som om vi föredrar att lida framför att må bättre.”
- kap. Försoning, sid. 742.