Citatbomb

Citat ur Blonde av Joyce Carol Oates:

Förord

”När man står innesluten i en cirkel av ljus i mitten av mörkret, då har man en känsla av att vara totalt ensam … Detta kallas offentlig ensamhet … Inför en tusenhövdad publik kan man alltid under en föreställning stänga in sig i denna cirkel, som en snigel i sitt skal … Man kan ta den med sig vart man än går.”
- An Actor Prepares – Konstantin Stanislavskij

”Platsen där man uppträder är helig … där kan skådespelaren inte dö.”
- The Actor’s Freedom, Michael Goldman

”Genialitet är inte en gåva utan ett sätt för människor att under desperata förhållanden tolka livet.”
- Jean-Paul Sartre

---

 

”Ja, jag såg Döden. Jag hade drömt om Döden natten innan. Många tidigare nätter. Jag var inte rädd.”
- kap. Specialleverans, sid. 19.

 

”För det finns ingen mening med livet vid sidan om filmberättelsen. Och det finns ingen filmberättelse utanför den mörka biografsalongen.”
- kap. Kyssen, sid. 23

”För vi är inte dem man talar om för oss att vi är, om man inte berättar det för oss. Är vi det?”
- kap. Kyssen, sid. 24.

”För tiden är ju ingenting än andra människors förväntningar på oss. En lek vi inte behöver leka.”
- kap. Kyssen, sid. 25

”De sanna skådespelarna ger sig tillkänna redan tidigt i barndomen, för det är då som man för första gången upplever världen som ett mysterium. Ursprunget till allt skådespeleri är improvisation inför mysteriet.

T. Navarro
The Paradox of Acting”
- kap. Badet, sid. 27.

”[…] så som jag under hela mitt liv skulle komma att känna mig själv genom andras vittnesbörd. På samma sätt som Jesus i Evangelierna bara skildras av andra som sett honom och talat om honom. Jag skulle komma att lära känna min existens och värdet av den existensen genom andras ögon, andra som jag trodde att jag kunde lita på eftersom jag inte litade på mig själv.”
- kap. Badet, sid. 30.

 

”Det brinner en eld inom mig! Det är vackert!”
- kap. Badet, sid. 31.

 

”Jag gjorde det som krävdes av mig. Det som krävdes av mig var att jag höll mig vid liv.”
- kap. Badet, sid. 40.

 

”För det är det kärlek är. Något som skyddar en från att råka illa ut. Om man råkar illa ut, då är kärleken otillräcklig.”
- kap. En stad av sand; 4, sid. 68.

”Erotisk, det betydde att man var ”åtrådd”.
För galenskap är förföriskt, sexigt. Kvinnlig galenskap.
Så länge kvinnan är relativt ung och attraktiv.”
- kap. En stad av sand; 5, sid. 72.

”Var du än är, kommer jag att vara där. Till och med innan du kommer fram till den plats dit du är på väg, kommer jag att vara där och vänta på dig.”
- kap. En stad av sand; 6, sid. 72.

”Var du än är kommer jag att finnas där. Men i skolan var det inte alltid sant.”
- kap. En stad av sand; 6, sid. 74.

”Om det får en att skratta är det komedi. Även om det gör ont.”
- kap. En stad av sand; 6, sid. 84.

”I en film finns det inget oundvikligt händelseförlopp, för allt är förfluten tid. En film kan man köra baklänges lika väl som framlänges. Film kan redigeras hårt. Film kan blekna bort. Film är en förvaringsplats för det som är odödligt om man skulle råka glömma det.”
- kap. Tant Jess och farbror Clive, sid. 92.

”Själen är allt, sanningen gör oss fria, svek och lögner och smärta och ondska är bara mänskliga villfarelser som vi själva orsakat för att straffa oss, och de är inte verkliga; det är bara vår svaghet och vår okunnighet som får oss att ge efter för sådant.”
- kap. Tant Jess och farbror Clive, sid. 92.

”Om jag bara hade varit tillräckligt söt skulle min far ha kommit och hämtat mig.”
- kap. Den förlorade, sid. 94.

”Ändå ska jag tvinga er alla att älska mig och jag ska straffa mig själv genom att förakta er kärlek […]”
- kap. Den förlorade, sid. 95.

”Vart tar du vägen när du försvinner?
Och är du ensam där du är?”
- kap. Den förlorade; 2, sid. 107.

”Jag hade faktiskt ingen stolthet. Och ingen skam i kroppen. Var tacksam för varje vänligt ord eller om någon kille såg på mig. Min unga kropp tycktes mig så främmande, den var som en blomsterlök i jorden som höll på att svälla för att spricka ut.”
- kap. Förbannelsen, sid. 116.

”För jag skulle inte vara lika ensam då. Även om ni skymfade mig allihopa.
För ni skulle inte kunna se på något annat än mig.”
- kap. Förbannelsen, sid. 120.

”Om jag bara kunde ta av mig kläderna. Om jag kunde stå framför er, naken som Gud skapade mig, då – då skulle ni se mig.”
- kap. ”Dags att bli gift”; 5, sid. 147.

”Jag lever i dina drömmar, eller hur? Kom och lev i mina!”
- kap. ”Dags att bli gift”; 5, sid. 151.

”Om jag hade velat skada dig skulle jag kunnat göra det. Men det gjorde jag inte.”
- kap. ”Dags att bli gift”; 6, sid. 156.

”[…] Om det bara är kyssar om kramar det handlar om. Varför är det då så viktigt vilken kille man gör det med?”
- kap. ”Dags att bli gift”; 7, sid. 164.

”En mycket, mycket underlig flicka. Kanske har jag aldrig lärt känna henne ordentligt.”
- kap. ”Dags att bli gift”; 7, sid. 166.

”Kärlek vid första ögonkastet att vårda hela livet ut fast det var kanske inte till hundra procent sant.”
- kap. Balsamerarens pojke, sid. 171.

”Tack gode Gud, tack gode Gud, tack Gud. Jag svär på att jag aldrig i hela mitt liv kommer att tvivla på dig. Och jag kommer heller aldrig att vilja bestraffa mig själv för att jag är oönskad och oälskad.”
- kap. Balsamerarens pojke, sid. 168.

”En man älskar mig. Jag är en mans hustru. Kommer aldrig mer att vara ensam.”
- kap. Lilla frun, sid. 178.

”Jag kommer aldrig att behöva sälja mig själv. Inte så länge jag är älskad.”
- kap. Lilla frun, sid. 179.

”Och jag var trygg då han var inne i mig.
Och jag önskade att det aldrig, aldrig skulle ta slut.”
- kap. Lilla frun; 2, sid. 181.

”Att vara föremål för manlig åtrå var detsamma som att veta Jag existerar. Uttrycket i ögonen. Erektionen. Trots att man är värdelös är man åtrådd.”
- kap. Lilla frun; 5, sid. 187.

”Den fundamentala sanningen i mitt liv, om det nu var en sanning eller en parodi på sanningen: när en man vill ha en är man trygg.”
- kap. Lilla frun; 5, sid. 187.

”Hon hade inte väntat sig att uppleva nakenheten så här. Det var klumpigt, svettigt och klibbig hud. Det var trångt.”
- kap. Lilla frun; 5, sid. 193.

”Hon behövde så mycket. Han kunde inte andas. Han älskade henne verkligen.”
- kap. Lilla frun; 6, sid. 196.

”Och det värsta är att jag inte tror att hon känner särskilt mycket alls, i själva kroppen. Så som kvinnor ska känna.”
- kap. Lilla frun; 9, sid. 205.

 

”Som om den som höll i kameran var hennes bästa vän. Eller kanske var det kameran som var hennes vän.”
- kap. Pinuppa 1945, sid. 229.

”För den sanne skådespelaren är varje roll ett tillfälle. Det existerar inga mindre roller.”
- kap. Att hyra, sid. 130.

”att hela tiden intala sig: jag är skådespelerska jag är stolt över att vara skådespelerska för hemligheten med teater är självbehärskning.”
- kap. Kolibri, sid. 250.

”Män åtrår en med själen som endast är tillgänglig genom kroppen.”
- kap. Kolibri, sid. 252.

”Man har ingen självklar användning av skönheten; inte heller fanns det något tydligt kulturellt behov av den. Trots det skulle civilisationen inte kunna klara sig utan den.”
- Vi vantrivs i kulturen – Sigmund Freud.

”Jag skulle tro att jag aldrig trodde jag förtjänade att leva. Leva som andra personer gör. Jag var ständigt tvungen att rättfärdiga mitt liv. Jag måste ha er tillåtelse.”
- kap. Den mörke prinsen, sid. 265.

”Som om hon vore oskuld. I själen.
Som om hon vore okränkbar. I ett kapitalistiskt konsumtionssamhälle där ingen kropp, och ingen själ, är okränkbar.”
- kap. ”Miss Golden Dreams” 1949, sid. 268.

”Jag var inte någon dålig flicka eller något fnask. Ändå ville man gärna uppfatta mig på det sättet. Jag skulle tro att det var för att man inte kunde sälja mig på något annat sätt. Och jag förstod att jag måste säljas. För då skulle jag bli åtrådd och då skulle jag bli älskad.”
- kap. ”Miss Golden Dreams” 1949, sid. 270.

”Hon spelade inte teater. Det var djupare det hon gjorde. Det var grymt, det var alltför hudlöst. Vi fick i första hand lära oss tekniken. Låtsas en känsla, inte vara den som upplevde känslan. Inte vara åskledaren som släpper loss känslorna i världen. Hon skrämde oss och det var svårt att förlåta.”
- kap. Missfoster, sid. 245.

”Jag är bara amerikan. Helt igenom. Egentligen finns det ingenting inom mig.”
- kap. ”Miss Golden Dreams” 1949, sid. 273.

”Så fet hon var; brösten som hon i vanliga fall var så stolt över; låren och skinkorna! Hennes mjuka, gräddvita, flytande nakenhet var som en tredje person i rummet, en tafatt inkräktare.”
- kap. ”Miss Golden Dreams” 1949, sid. 275.

 

”Hennes problem var inte att hon var en dum blondin, hennes problem var att hon inte var någon blondin och att hon inte var dum.”
- kap. ”Miss Golden Dreams” 1949, sid. 278.

”Den upprättsittande lockande nakenmodellen som drömmande ser på betraktaren, är en inbjudan till sexuell kärlek på modellens villkor: hon är en kvinna som frivilligt lockar den (osynlige, anonyme) mannen. Men den vilande nakenmodellen som ses på kort avstånd, utsträckt på magen, upplevs som fysiskt mindre, mer sårbar i sin nakenhet. Hon skall domineras. Redan hennes skönhet väcker medkänsla. Ett utsatt litet djur, hjälplöst och infångat av kamerans forskande öga. De graciösa kurvorna hos axlar, rygg och lår, hennes svällande skinkor och bröst, den underligt djuriska längtan i hennes upplyfta ansikte, de bleka, sårbara undersidorna hos hennes fötter.”
- kap. ”Miss Golden Dreams” 1949, sid. 281.

”För att han skulle älska mig som en bror. En tvilling.
Med hela sin själ.”
- kap. Älskaren, sid. 285.

”Lät jag henne verkligen försöka en gång till? Visst. Det var fascinerande att se henne. Kanske som att betrakta en sinnessjuk. Hon agerade inte. Hade ingen teknik. Hon sövde ner sig själv och fram steg personer som var hon men ändå inte hon. Man förstår varför sådana människor dras till teatern. För när skådespelaren uppför sin roll vet hon alltid vem hon är. Alla förluster återskänks.”
- kap. Provfilmningen, sid. 292.

 

”Nu kommer folk att behöva ställen där de kan gömma sig. Mer än någonsin.”
- kap. Födelsen, sid. 295.

 

”Det var inte någon verklig persons riktiga namn. Men det var den roll jag skulle spela, och jag hoppades kunna spela den så att jag kunde vara stolt.”
- kap. Angela 1950, sid. 296.

”För dig som en prinsessa sa en inre röst till henne. Då kommer du snart att vara en.”
- kap. Angela 1950, sid. 301.

”Kärlek vid första ögonkastet.
Matt av kärlek. Dömd.
Kärlek börjar med ögonen.”
- kap. Angela 1950, sid. 302.

”De var ömsinta mot varandra, som två barn som skadats av brutala lekar. Deras kyssar var långsamma och sökande. De älskade under långa drömlika timmar i tystnad, de visste inte var de befann sig, vilken säng det var, när det hade börjat och när det skulle sluta, eller var. De tryckte sina heta kinder mot varandra i en desperat längtan att bli lugna och se världen genom ett enda ögonpar.”
- kap. Angela 1950, sid. 302.

”Tänk om du misslyckas. Om du misslyckas. Då måste du dö.”
- kap. Angela 1950, sid. 304.

”Om man måste definiera det verkade hon vara en flicka som blivit illa behandlad av män.”
- kap. Det krossade altaret, sid. 331.

”Det var inte jag. Alla de där gångerna. Det var mitt öde. Som när en komet faller ner mot jorden, och tyngdkraften drar i den. Man kan inte stå emot. Man försöker, men man kan inte.”
- kap. Affärsuppgörelsen, sid. 341.

”Tänk vilken tröst vi finner i hjärnans ivriga försök att söka efter mening och motiv.”
- kap. Affärsuppgörelsen, sid. 342.

”Förvandling – det är vad en skådespelarnatur medvetet eller omedvetet letar efter.”
- kap. Nell 1952, sid. 348.

”Jag älskar dig. Jag skulle kunna göra vad som helst för dig. Jag existerar inte, bara Du.”
- kap. Nell 1952, sid. 349.

”Att vara åtrådd är det samma som att vara vacker.”
- kap. Nell 1952, sid. 349.

”Jag ville verkligen döda barnet. Hon höll på att bli alldeles för stor, hon var inget barn längre. Hon höll på att förlora det som gjort henne speciell.”
- kap. Nell 1952; 4, sid. 352.

”När vi kysstes sög jag i mig hans själ som om den varit en tunga. Jag skrattade, den där mannen var så rädd för mig!”
- kap. Nell 1952; 6, sid. 353.

”För galenskap måste bestraffas i en värld där bara det sunda förnuftet får beröm. Det är de alldagligas hämnd mot de begåvade.”
- kap. Nell 1952; 6, sid. 354.

”Ni förstår, om det hade funnits en regissör som hade sagt: Okej, vi tar det här en gång till, då skulle man ju göra det, eller hur? Om och om igen – så många gånger som det krävdes för att det skulle bli perfekt.”
- kap. Räddningen, sid. 373.

”Förtjäna att leva? Du? En sådan sorglig, sjuk kossa. Vilken slyna.”
- kap. Räddningen, sid. 373.

”Hon vill att han ska känna att hon upplever något speciellt. När hon någon enstaka gång har sett en porrfilm har hon alltid skämts, för hon tycker verkligen att flickorna skulle kunna anstränga sig lite mer för att få det att se ut som om det betydde någonting.”
- kap. Räddningen, sid. 378.

”Världens ögon och öron. En dag kommer det att vara din enda tillflyktsort, men inte riktigt ännu.”
- kap. Rose 1953; 3, sid. 388.

”Skådespelaren använder sitt ansikte, sin röst och sin kropp i sitt yrke. Han har inga andra redskap. Hans yrke ligger i honom själv.”
- kap. Rose 1953; 5, sid. 392.

”För att vara 1953 är det en grym sanning: att en kvinna kan vara gift med en man men ändå inte tillhöra honom. Varken hennes kropp eller själv. Att en kvinna kan vara gift med en man och ändå inte älska honom och att hon själv väljer vem hon vill älska med. Att hennes liv tillhör henne, att hon till och med har rätt att kasta bort det.”
- kap. Rose 1953; 7, sid. 395.

”Kanske borde alla kvinnor få sin vilja fram. Vi är trötta på att vara medkännande och förstående. Vi är trötta på att förlåta. Vi är trötta på att vara snälla.”
- kap. Rose 1953; 7, sid. 396.

 

”Så om jag kunde befria mig, inte från kärlek utan från behovet av kärlek. Så att jag kunde bli kvitt min önskan att dö om jag inte är älskad.”
- kap. Rose 1953; 8, sid. 398.

 

”Men egentligen känner de mig inte. De kände inte igen mig.”
- kap. Tvillingarna, sid. 404.

 

”Alla skådespelare är horor.
De vill bara en enda sak: förföra dig.”
- kap. Den före detta idrottsmannen och den blonda skådespelerskan: Träffen, sid. 467.

 

”En ren själ. I kursen för mimare fick vi höra att kroppen har ett eget språk, ett subtilt musikaliskt språk. Kroppen föregriper talet. Och den lever ofta bortom talet. Vi blev tillsagda att med kroppen gestalta våra innersta jag.”
- kap. Efter bröllopet: Ett bildmontage, sid. 518.

 

”För att älska en man är inte detsamma som att känna honom, utan det är snarare som att inte känna honom. Och att vara älskad av en man betyder att man har lyckats skapa föremålet för hans kärlek, och det får man därför inte riskera.”
- kap. Efter bröllopet: Ett bildmontage, sid. 521.

 

”Om man tar doktor Bobs magiska medicin kan man hålla på med vad som helst hur länge som helst. Det är bättre än sex. (Nåja, allt är bättre än sex. Nej, jag bara skojar.)”
- kap. Efter bröllopet: Ett bildmontage, sid. 532.

 

”Ingen man hade rätt att gifta sig med henne och försöka förändra henne. Som om han genom att säga jag älskar dig också kunde säga jag har rätt att ändra dig.”
- kap. Efter bröllopet: Ett bildmontage, sid. 537.

 

”Man skänker sitt hjärta till världen för det är allt man har. Och så är det borta.”
- kap. Efter bröllopet: Ett bildmontage, sid. 537.

 

”Men man kommer inte ihåg sin barndom. Man tror att man gör det, men så är det inte egentligen. Och man kommer inte ens ihåg när man var äldre, tonåring. Många av minnena är drömmar, tror jag. Improvisationer. Man återvänder till sitt förflutna för att förändra det.”
- kap. Efter skilsmässan, sid. 566.

 

”Och vad är komedi om inte livet sett genom skratt och inte tårar? Vad är komedi om inte konsten att vägra gråta utan skratta istället. Var det alltid sämre att skratta än att gråta? Var komedi alltid sämre än tragedi? Vilken komedi som helst, vilken tragedi som helst?”
- kap. Efter skilsmässan, sid. 567.

 

”Han hade fel. Jag är inte äcklig. Det här är en komedi.”
- kap. Efter skilsmässan, sid. 568.

 

”Jag ville inte dö, det var för att trotsa döden. Jag förgiftade inte mig själv. Gud dör om man inte älskar honom, men jag blev inte älskad och jag dog inte.”
- kap. Den drunknande kvinnan, sid. 574.

 

”Fatta ditt eget beslut, vännen. Om du hatar det liv du lever.”
- kap. Den drunknade kvinnan, sid. 577.

 

”Hans liv var arbete, för det var bara arbete som gav honom existensberättigande; varje timme av det bidrog till, eller lyckades oftare inte bidra till, slutförandet av hans arbete.”
- kap. Dramatikern och den blonda skådespelerskan: Förförelsen; 9, sid. 568.

 

”Meningen med teater är att krossa hjärtat. Inte att underhålla. Det är skräpteve och tidningar som underhåller. Syftet med teater är att förändra åskådaren. Om du inte lyckas förändra åskådaren bör du ge upp. Syftet med teater – det var Aristoteles som sa det först, och bäst – är att väcka en djup känsla hos åskådaren och på så sätt åstadkomma en rening av själen.”
- kap. Dramatikern och den blonda skådespelerskan: Förförelsen; 11, sid. 590.

 

”Dö för den. För din talang. Blotta ditt innersta. Var hård mot dig själv, du klarar av det. Där uppe på scen gäller det liv eller död, mina vänner. Och om det inte är liv eller död är det ingenting.”
- kap. Dramatikern och den blonda skådespelerskan: Förförelsen; 11, sid. 592.

 

”Och det intryck hon gav, hennes sätt, hennes självkänsla, allt var ungt, nästan barnsligt. Så att världen inte skall göra henne så illa som den annars skulle kunna.”
- kap. Dramatikern och den blonda skådespelerskan: Förförelsen; 14, sid. 602.

 

”Hon kan bara älska en man som hon föreställer sig är henne överlägsen.”
- kap. Dramatikern och den blonda skådespelerskan: Förförelsen; 17, sid. 615.

 

”Varför är du här? Vem är du? Hon kunde höra det låga, dämpade skrattet. Hånfullt manligt skratt. Din sorgliga sjuka kossa.”
- kap. Cherie 1956, sid. 655.

 

”Nu var hon i de dödas rike och hon började sjunka. Själva märgen i hennes ben förvandlades till bly. I detta kalla undervattensrike bebott av gräsliga fiskar.”
- kap. Den (amerikanska) balettflickan 1957, sid. 665.

 

”Ingen man är hennes jämlike. Hon måste dö.”
- kap. Riket vid havet; 19, sid. 704.

 

”En skådespelares genialitet. Att kunna frammana energi ur själens oändliga djup. Vi kan inte förstå dig. Därför är det inte underligt att vi fruktar dig. Vi står på en avlägsen strand och sträcker förundrat händerna mot dig.”
- kap. Avskedet, sid. 712.

 

”Det är omöjligt att känna till de enklaste sanningar. Utom att Döden är lösningen på livets gåta.”
- kap. Sugar Kane 1959, sid. 735.

 

”En kyss bör göra ont. Jag älskar dina kyssar, de gör ont.”
- kap. Roslyn 1961, sid. 769.

 

”Just nu skulle det varit en lyx att ha kunnat känna skuld. Att känna sig levande.”
- kap. Specialleverans 3 augusti 1962, sid. 845.