När kommer du tillbaka?
Citat ur När kommer du tillbaka? av Marika Kolterjahn:
”Innan jag hunnit längta eller ens tänka på det är tiden inne att flytta hemifrån.”
– Kap. 1, sid. 9.
”Här är alla alternativa människor samlade, de som varit speciella på högstadiet, svartklädda, uttrycksfulla, konstnärliga. När alla är samlade i samma rum är de inte så annorlunda längre, utan nästan pinsamt lika varandra.”
– Kap. 5, sid. 14.
”Vi sitter där bredvid varandra och är tysta en stund. Hon har gett mig mycket att tänka på. Jag tänker: Vad rädd hon har blivit, för ensamhet, för människor, för livet utanför hemmet. Nu litar hon på mig. Nu tar hon tag i mig. Tänk om jag inte kan leva upp till hennes förväntningar? Tänk om jag sviker henne?”
– Kap. 17, sid. 48.
”Jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är skönt att ha flyttat ifrån mamma och pappa. Vi är världens normalaste medelklassfamilj, utan allvarliga problem. Jag borde vara jättenöjd. Men de senaste åren har vi bråkat så mycket. Hela tiden tjat, skrik och smällar i dörrar, eller outhärdliga tystnader. De är så jobbiga hela tiden. Så mänskliga och futtiga. Egentligen är det väl jag, jag har haft en syn på mina föräldrar som fantastiska, och sedan jag blev tonåring har jag blivit medveten om helt nya saker. Där har jag börjat se bristerna. Mamma och pappa har blivit en besvikelse.”
– Kap. 24, sid. 64.
”Jag vet ju att hon vill en massa saker. Ändå stänger hon bara in sig och gör allt omöjligt. Som om hon lade sig i en kista och stängde locket och lät sig hissas ner i en jordhåla, och sedan bara låg där med bultande hjärta och andades i väntan på att livet skulle ta slut.
Eller om hon väntar på att någon ska komma och rycka tag i henne och ta med henne så att livet kan börja.
Är det mig det hänger på? Är det bara jag som kan rädda henne?”
– Kap. 67, sid. 166.
”Plötsligt känner jag mig förkrossad. Jag är ju ingenting utan henne, förstår hon inte det? Vi hade ju kommit varandra nära. Det brukar inte bli så för mig. Jag brukar aldrig berätta något om mina innersta känslor. Hon tog fram det ur mig.”
– Kap. 73, sid. 176.
”Jag behöver så mycket. Så mycket kärlek. Bara det kan göra mig mjuk.”
– Kap. 79, sid. 189.
